tisdag, juli 12

Upp som en...

jävligt långsam sol och ner som en jävligt långsam pannkaka och sen upp och sen ner som en pannkaka igen. Nu är pannkakan fastnaglad i golvet och den kan definitivt aldrig förvandlas till en sol igen. I alla fall inte till en Emma-sol. Så känns det nu, och jag tror inte det kommer ändras.
Jag vill iaf vara kompis med henne, för det får inte bli så att hon och jag inte kan träffas, för då förlorar jag Sanna och Lina på kuppen, och det ska inte hända!

Emma vill altså inte ha mig, efter ett väldigt moget övervägande, övermoget kanske. Nu vet jag inte vad som händer... Men jag vet iallafall att jag har underbara vänner kvar som aldrig kommer att försvinna! Tänker närmast på Erika och Pierre (bokstavsordning).

Jag älskar er!

2 Comments:

Anonymous Erika said...

Du vet att jag alltid finns här! Visst. det är jobbigt med Emma just nu, jag förstår det, men det kommer gå över och då vet du att du alltid kan lita på att jag (vi) finns här för dig! Vad som än händer så är det bara att ringa. När som helst! Jag älskar dig för alltid!

tisdag, 12 juli, 2005  
Anonymous Sanna said...

Lover! jag och lina kommer alltid att finnas för dig! det vet jag att jag alltid kommer iaf! Vi får ses snart.. Saknar dig!

lördag, 16 juli, 2005  

Skicka en kommentar

<< Home