Bulgarien

Sunny Beach!

Imorgon klockan kl 2000 lyfter planet från Arlanda flygplats som för mig och Pierre till Sunny Beach ina da Bulgary.

Spriten kommer vara sjukligt billig, en öl går lös på 8 plån och en drink ca 15. Detta kommer bli farligt, och ack så roligt.

Tänkte även, om jag finner det trevligt i Bulgarien, att byta karriär. Har en oslagbar taktik:

Först komma i kontakt med maffian, helst i någon häftig eldstrid mellan maffian och några rebell-restaurang-ägare, där man precis passerar i en lagom snyggt stylad svart bil. Och eftersom att rebellerna är såpass välorganiserade så ligger maffian under, flera springpojkar har redan blivit skjutna till döds och endast Big Papa står kvar med sina närmaste livvakter. Det är då man passar på att plocka upp papa och hans halvt skadade bröder. Därefter börjar kulorna från tommy gunsen penetrera bakrutan och chassit på våran svarta flyktbil. Paniken blir ännu mer påtaglig än av den var förut, endast jag och Big Papa har fokus kvar. Jag visar naturligtvis upp min mest eminenta körförmåga då jag gör handbromssladdar i de skarpa kurvorna på de hala bulgariska gatorna. Väl framme vid Pub Monté, fronten för maffians skumma affärer släpper jag av männen. Alla går in, fast Papa ber mig vänta, jag sitter spännt kvar i bilen och väntar. De fyra minuterna som det tar för Papa att återvända känns som en timma minst. Jag hinner röka tre cigarreter, bläddra igenom varenda radiokanal på hela fm-bandet innan han kommer tillbaka. Vad ska hända nu? Ska han skjuta mig för att undanröja ett potentiellt vittne till den brutala uppgörelsen, som maffian dessutom förlorade? Till min stora förskräckelse för han handen långsamt innanför kavajen, han sträcker sig mot innerfickan... Detta är slutet tänker jag. Helvete vad har jag gjort? Sekunden jag ser handen återvända från fickan blir allting svart. Men det händer ingenting. Papa knackar på rutan till passagerardörren. Det var ingen mettallisk knackning, jag ser inget hagelgevär eller någon pistol. Istället ser jag en bunt. Vad är det där tänker jag? Vid närmare observering ser jag att det är en brutalt tjock pengabunt. Lättnaden är enorm. Men snabbt börjar jag tänka igen. Vad händer nu? Blir jag rik? Kan jag åka hem eller måste jag stanna?. Innan jag hinner ställa några frågor säger Papa med rökig whiskeyröst:

- Du var duktig ikväll grabben, jag gillar när folk gör de rätta sakerna under stark press. Vi behöver folk som du. Du kan få en framtid här. Hör av dig till oss om du har några frågor. Henry på kontoret har svaren på alla dina frågor. Säg att det är jag som har bett dig att ringa så lyssnar han på dina väl valda ord. Men tänk dig för, om du tar ett jobb hos oss, så är du med oss och ingen annan.

Jag kan inte fatta vad som just hände... Jag blev just erbjuden att börja jobba för maffian.
Ska jag ringa till den där Henry på kontoret? Eller ska jag åka hem och leva som innan....

TO BE CONTINUED...