Man får ångra sig...
Här kommer ett väldigt seriöst inlägg...
Detta är något jag gått och tänkt på ett tag.
Detta är något jag gått och tänkt på ett tag.
Jag ska få en sak ur vägen direkt, och det är att jag har valt totalt rätt utbildning. Det är inget jag tvivlar på. Men jag har funderat och det känns inte som om jag har valt rätt tidpunkt att göra det på. Jag fick frågan häromdagen om varför jag valde att börja studera på universitet så snart efter gymnasiet som jag gjorde. Och jag kunde verkligen inte svara på det. Jag hade inget att säga, för jag hade inte riktigt tänkt igenom det så mycket som jag borde ha gjort.
Om jag pluggar klart nu när jag är så här ung så kommer jag komma hem med en fin fin utbildning, men också med en riktigt stor studieskuld på mer än en halv miljon kronor, vid 22 års ålder. Då kommer jag aldrig kunna åka runt och backpacka eller roadtrippa i världen. Det är något som jag känner att jag verkligen vill göra. Tanken på att komma hem och bli vuxen med kravet på att skaffa jobb direkt får mig att må dåligt.
Det är skönt att se människorna i min klass. Alla är äldre än vad jag är, jag är altså yngst i min klass. Det finns till och med två stycken som är 40 år, det är givetvis inget jag siktar på, att studera när jag är 40. Men medelsnittet går väl någonstans runt 23-24 år om jag skulle gissa. Det tar jag som ett tecken på att det är väldigt vanligt att vänta i några år. Jag tänkte inte riktigt på det förut, men nu förstår jag varför.
Detta betyder som sagt verkligen inte att jag tänker hoppa av skolan, jag vill snarare skjuta på den några år. Jag planerar att avsluta unviersitetsstudier och få ett fint betyg. Men inte nu. Jag känner mig inte riktigt redo för detta ännu. Jag är ute på verkligt djupt vatten och det känns.
Om jag åker hem nu, innan jag får mitt nästa studiemedel för nästa period kommer jag hem med en studieskuld på 93.000. Minus det jag har kvar nu. Det är pengar jag kan tjäna ihop på mindre än ett år, eller till och med ett halvår om jag åker till Norge. Så efter jag har betalat av dom pengarna kan jag börja spara till en resa eller två. Om man jämför detta med att avsluta studierna nu som planerat och att komma hem med en studieskuld på ca 600.000kr så har jag inte bara en högre studieskuld, jag har även "förlorat" tre år av mitt liv. Just nu känns det som om jag ersätter en rolig sak med en annan. Genom att studera nu i mina väldigt unga dagar så missar jag en hel del. Men om man åker hem nu så känns det som om jag kan göra båda delarna, ha roligt som jätteung för att sedan gå vidare med universitetsstudierna.
Jag vet dessutom inte om jag är tillräckligt motiverad för att studera nu. Jag går omkring med en hemsk känsla i bröstet och magen när jag tänker på jättesvåra essays, journals och analyser man måste klara av. Den kurs jag tänker på mest heter Design in Context 191. Jag har pratat med en kille som har gjort båda delarna av denna kursen och han har sagt att Design in Context 191 är på en skala, 3 av 10 mot vad nästa del av samma kurs blir. Det får ju en att bli mer än nervös...
Den här tiden som jag har spenderat i Australien och pluggat har verkligen inte varit i onödan, den har öppnat mina ögon för både världen och studierna, och detta har fått mig att inse att jag är mer redo för att möta världen och olika människor runt om än att studera.
Jag är rätt så säker på att jag, rent tekniskt skulle klara av att slutföra mina studier här och få ett fint slutbetyg i Graphic Design, men till vilket pris? Missade resor och umgänge med underbara människor i Sverige. Ett fint jobb med bra betalt är något jag vill ha senare, inte nu.
Om jag avbryter mina studier nu, så påverkar jag mer människor än bara mig själv, mest Adam såklart. Men vi har pratat och han är inte heller säker på sin sak, han känner sig inte säker på vad han vill plugga ens. Så jag slipper den konflikten att lämna honom. Han känner också att han inte är på rätt plats vid rätt tidpunkt. Det är skönt att veta.
Det känns ändå väldigt skönt att veta att jag kan avbryta, eller skjuta upp. Om jag bara vill. Det är ingen skolplikt precis, och det är bara jag som betalar för detta. Det känns inte som om det är någon ideé att lägga ut en väldigt stor summa pengar på något som inte känns till 100% rätt för mig. I alla fall inte nu. Den största nackdelen med att fortsätta studera nu är inte pengarna. Det är att jag missar allt jag vill göra nu. En dröm jag har haft länge nu är att bara packa en väska med blandade kläder och bara ta ett tåg till Berlin och därifrån åka vidare till något ställe som verkar spännande och roligt. Helt utan att ha planerat i förväg, det är total frihet och det är engufär den exakta motsatsen till det jag har just nu när jag "måste" gå i skolan. Det är kanske lätt att tolka denna text på ett sätt som om att jag inte uppskattar det jag har här och nu, när jag sitter ensam i mitt rum på lovet, med blå himmel utanför och solen starkt lysande, palmer och vatten på ena sidan av balkongen, och utsikt över stadens skyskrapor på andra sidan. Men det gör jag verkligen, det är underbart här och tanken på att lämna detta svider onekligen. Men det är inte nu jag vill ha detta, Australien kan vänta och Australien finns kvar. Men det gör inte mina unga år. Jag vill ha detta senare.
Det känns ändå underbart att jag kan göra detta valet om jag verkligen vill.
Om jag pluggar klart nu när jag är så här ung så kommer jag komma hem med en fin fin utbildning, men också med en riktigt stor studieskuld på mer än en halv miljon kronor, vid 22 års ålder. Då kommer jag aldrig kunna åka runt och backpacka eller roadtrippa i världen. Det är något som jag känner att jag verkligen vill göra. Tanken på att komma hem och bli vuxen med kravet på att skaffa jobb direkt får mig att må dåligt.
Det är skönt att se människorna i min klass. Alla är äldre än vad jag är, jag är altså yngst i min klass. Det finns till och med två stycken som är 40 år, det är givetvis inget jag siktar på, att studera när jag är 40. Men medelsnittet går väl någonstans runt 23-24 år om jag skulle gissa. Det tar jag som ett tecken på att det är väldigt vanligt att vänta i några år. Jag tänkte inte riktigt på det förut, men nu förstår jag varför.
Detta betyder som sagt verkligen inte att jag tänker hoppa av skolan, jag vill snarare skjuta på den några år. Jag planerar att avsluta unviersitetsstudier och få ett fint betyg. Men inte nu. Jag känner mig inte riktigt redo för detta ännu. Jag är ute på verkligt djupt vatten och det känns.
Om jag åker hem nu, innan jag får mitt nästa studiemedel för nästa period kommer jag hem med en studieskuld på 93.000. Minus det jag har kvar nu. Det är pengar jag kan tjäna ihop på mindre än ett år, eller till och med ett halvår om jag åker till Norge. Så efter jag har betalat av dom pengarna kan jag börja spara till en resa eller två. Om man jämför detta med att avsluta studierna nu som planerat och att komma hem med en studieskuld på ca 600.000kr så har jag inte bara en högre studieskuld, jag har även "förlorat" tre år av mitt liv. Just nu känns det som om jag ersätter en rolig sak med en annan. Genom att studera nu i mina väldigt unga dagar så missar jag en hel del. Men om man åker hem nu så känns det som om jag kan göra båda delarna, ha roligt som jätteung för att sedan gå vidare med universitetsstudierna.
Jag vet dessutom inte om jag är tillräckligt motiverad för att studera nu. Jag går omkring med en hemsk känsla i bröstet och magen när jag tänker på jättesvåra essays, journals och analyser man måste klara av. Den kurs jag tänker på mest heter Design in Context 191. Jag har pratat med en kille som har gjort båda delarna av denna kursen och han har sagt att Design in Context 191 är på en skala, 3 av 10 mot vad nästa del av samma kurs blir. Det får ju en att bli mer än nervös...
Den här tiden som jag har spenderat i Australien och pluggat har verkligen inte varit i onödan, den har öppnat mina ögon för både världen och studierna, och detta har fått mig att inse att jag är mer redo för att möta världen och olika människor runt om än att studera.
Jag är rätt så säker på att jag, rent tekniskt skulle klara av att slutföra mina studier här och få ett fint slutbetyg i Graphic Design, men till vilket pris? Missade resor och umgänge med underbara människor i Sverige. Ett fint jobb med bra betalt är något jag vill ha senare, inte nu.
Om jag avbryter mina studier nu, så påverkar jag mer människor än bara mig själv, mest Adam såklart. Men vi har pratat och han är inte heller säker på sin sak, han känner sig inte säker på vad han vill plugga ens. Så jag slipper den konflikten att lämna honom. Han känner också att han inte är på rätt plats vid rätt tidpunkt. Det är skönt att veta.
Det känns ändå väldigt skönt att veta att jag kan avbryta, eller skjuta upp. Om jag bara vill. Det är ingen skolplikt precis, och det är bara jag som betalar för detta. Det känns inte som om det är någon ideé att lägga ut en väldigt stor summa pengar på något som inte känns till 100% rätt för mig. I alla fall inte nu. Den största nackdelen med att fortsätta studera nu är inte pengarna. Det är att jag missar allt jag vill göra nu. En dröm jag har haft länge nu är att bara packa en väska med blandade kläder och bara ta ett tåg till Berlin och därifrån åka vidare till något ställe som verkar spännande och roligt. Helt utan att ha planerat i förväg, det är total frihet och det är engufär den exakta motsatsen till det jag har just nu när jag "måste" gå i skolan. Det är kanske lätt att tolka denna text på ett sätt som om att jag inte uppskattar det jag har här och nu, när jag sitter ensam i mitt rum på lovet, med blå himmel utanför och solen starkt lysande, palmer och vatten på ena sidan av balkongen, och utsikt över stadens skyskrapor på andra sidan. Men det gör jag verkligen, det är underbart här och tanken på att lämna detta svider onekligen. Men det är inte nu jag vill ha detta, Australien kan vänta och Australien finns kvar. Men det gör inte mina unga år. Jag vill ha detta senare.
Det känns ändå underbart att jag kan göra detta valet om jag verkligen vill.
posted by maua at 12:03 em
5 Comments:
jao, fan. det är inte lätt. jag har fått andra tanker jua med nu när du har nämt det eftersom jag inte visste om det där med CSN och om deras nya regler är som dom är så ställer dom till en jävla massa för oss och då är det lika bra att ta itu med det senare när man verkligen vet. själv är jag ju fortfarande vilsen i vad jag vill så..
jag förstår precis hur du tänker.
kom ihåg att du är den enda som kan bestämma hur du ska göra, låt inte andras åsikter påverka dig. det är bara du som vet hur du vill göra!
Hallå grabben, kan inte annat än instämma med de andra kommentarerna, tänk över det och gör vad som känns rätt! Tänk på att alla som känner dig backar dig oavsätt vad du bestämmer dig för... Ha det gott!
va e det som säger att du ska bli seriös och skaffa ett jobb när du e klar för att betala studie skulden?? hallå.. varför tror du att man har 25 år på sig att betala tillbaka. Flyttar du otomlands behöver du inte betala alls.. Tänk på det. Det är ingenting som säger att du inte kan resa jorden runt. Jag har rest jorden runt 2 gånger och jag e 22 år. Tänk på det.
Va jag kan säga är bara gå inte omkring och ångra saker du gjort.. Det e sakerna du inte gjort du kan ångra.. och sdå kan du göra dom när som helst senare. Ta vara på detta för fasen.
e det värt att lägga 20 000 på flygbiljett hem som tar två månader oav skitgöra att spara ihop till hemme i kalla tråkiga sverige!!????
Släpp sånna dumma tankar. CSN behöver du inte ens oroa dig för. Du e student.. du har en möjlighet att ta lån fasten du inte har ett jobb och du ska kunna betala lånet tillbaka fasten du inte riktigt tjänar någonting.. faan e du orolig för återbetalningen så tycket jag du kan sätta undan ett på hundra i månaden nu (istället för att lägga dom på öl) så har du sen ur världen.
Va inte som alla andra failers.. åka hem gör ingenting bättre.. och om du nu bestämmer dig för att göra det så kommer jag ringa dig om några år.. när du då säger..
- Faan jag skulle stannat .. jag hade ju bara 2 och ett halvt år kvar..
så kommer jag svara.. I TOLD YOU SO..
Låt mig inte ha de nöjet emil
va lite smart för faan
Ha de gött killen, tänk positivt och gör det bästa av situationen.. Ångra ingenting
Som Gun 95 år, min och adams gamle farmor sa varje gång man träffade henne
- jag önskar så att jag va ung så jag kunde läsa utomlands och ha all de möjligheterna som ni ungdomar har. Ta vara på dom..
Hallå Emil,
Det känns som du har lite förhastat att ta beslutet att avbryta dina studier....
Jag har läst vad du skriver och du verkar ha umgåtts med en jobbig känsla. Det är klart att du skall göra det som känns rätt för dig men de argument som du nämner väger lite för lätt för ett så tungt beslut.
Jag undrar följande:
- varför påverkar en studieskuld dig bättre vid 23 än vid 20 år ?
- varför kan du inte resa när du har studieskuld ?
- varför har du andra krav på att börja jobba när du är 23 än vad du har nu ?
- Om du anser att du förlorar 3 år på att plugga så kommer du väl alltid att förlora dem när du än pluggar ?
- Du skriver också att förutom att förlora år också missar en del och betalar ett pris i form av att inte kunna resa mer och att du missar alla underbara människor i Sverige. Det kommer du väl också alltid att göra när det än sker. Och alla underbara människor i Sverige finns väl kvar eller ?
- Sedan blir det svårare att ha roligt som 23 åring...fråga dina grannar eller andra 23 åringar så tror jag att du får tänka om här.
Det jag tänker är när jag läser vad du skrivit är det haltar en smula, du lyckas fantastiskt bra med att titta den ena sidan av myntet.
Du skriver att :
- du är för ung
- får för stor studieskuld för tidigt
- stort krav att börja jobba efter studeierna
- du förlorar 3 år genom att plugga
- du missar än det ena än det andra
- Du betalar ett pris av inställda resor och underbara människor i Sverige
Det finns en anna sida om du tänker tänjer tanken lite
Mina reflektioner är att du borde fundera lite på vad som finns på den andra sidan om samma mynt. Om du därefter kommer till en slutsats att nackdelarna väger tyngre än fördelarna...ja då har du tagit rätt beslut och chansen att du ångrar dig minskar.
Tänk också på den ekonomiska aspekten i sammanhanget, vad har du fått för dina pengar ?
Stäm av ditt beslut att avbryta studierna med beslutet att påbörja studern - vad har inte blivit som du hade tänkt ?
Ja du Emil...det låter verkligen som du bestämmt dig...jag känner bara att jag ville delge några av mina tankar när jag läst din blogg...jag tycker det skulle vara så tråkigt för dig om du gör något som du kanske ångrar senare. jag är inte orolig för Adams del...han kommer att klara sig om än få det lite jobbigt att tappa en go gubbe som du Emil.
Lycka till med fortsättningen av ditt liv och hoppas vi får en chans att träffas när du kommer till Svedala igen
Hälsningar Hasse
Skicka en kommentar
<< Home